27 december 2010

26 december 2010

Konstig nog... sjukt nöjd

Så var julen över. Ganska så i alla fall. För det där med annandag har jag inte riktigt fattat eftersom varje dag är en annan dag och dessutom är jag ju ledig på söndagar i alla fall. Men det finns väl någon mening med det med.

Det blev den bra jul i alla fall. Och barnen verkar nöjda. Det är väl huvudsaken. Själv är jag riktigt nöjd förutom med kylan som tränger in i hus och märg och ben. Värmepumpen jobbar så att tusenlapparna flyger, men huset är så jäkla oisolerat så det knappast hjälper. Jag bara undrar hur de egentligen tänkte när huset byggdes på 60-talet!? Och VARFÖR har ingen varit här och tilläggsisolerat under hösten? VARFÖR?????

Natten till idag -22 grader ute (jäkligt kallt för att vara här) och 13 grader på ytterväggens insida. Visserligen hela 17 grader mitt i rummet, så varför klaga?!

Sjukt nöjd är jag i alla fall med den sena julklappen jag och frugan gav varandra idag. Den som jag sitter och skriver på nu. Den där bärbara datorn som vi pratat om sedan i somras, men inte kommit till skott med att köpa. Förrän nu. Gôtt! Äntligen min, jag menar vår. Bara min vår.

24 december 2010

Å så var det visst jul igen

Så var det jul igen. Svärfar och barnen sitter framför Kalle Anka och julmaten är avslutad. Nubbevisa sjungen. Och snart väntar tomten. Vi skulle ta det lugnt med klapparna i år, men det verkar bli berg under granen i alla fall. Ute är det fullt med snö och inne är det lite kyligt. Bergvärmepumpen har tydligen gått ner i varv på julafton den också.

Julförberedelserna var sena och rätt avskalade. Sonen hade en något annorlunda uppfattning om vad "julstök" är - han tog det mer bokstavligt.

Den stämningsfulla morgonen blev väl så där lagom stämningsfull, men de tindrande ögonen på dottern uppväger allt. Nu har det infunnit sig julstämning i alla fall och framåt kvällen kanske även julfrid. Nu längtar dottern efter tomten och då är det väl läge att säga GOD JUL och återvända till familjen.

23 december 2010

Tjyvar i uniform, eller hur blir det nu?

Men det är ju alldeles fantastiska nyheter som kommer så här innan julafton. En utredning föreslår att polisen ska kunna gå ut och både göra brott och provocera andra att göra det samma. Det är ju alldeles fantastiskt vad utvecklingen går framåt. Bara häromdagen hörde jag att polisens uppgift var att motverka brott, men det är ju skönt att vi inte helt stannat av i de tankarna. Det är ju trist att köra på i gamla spår, menar jag. Dessutom blir SD representerade i 11 av landets 21 länspolisstyrelser. Det går verkligen framåt för polisen.

22 december 2010

Stolt feminist som man är

Nyfiken och lite ego som man är googlade jag min egen blogg för att se hur nedslående länkningen egentligen är. Då fick jag se att min blogg var en av de mest länkade bloggarna i kategorin feminism. Jag fattade ingenting, men blev så klart jättestolt. Sedan fattade jag att det inte alls var så. Men i alla fall. Jag hade bara med det här inlägget länkat till en av de mest länkade bloggarna...

Skänk ett vaccin

Inte för att jag vill göra reklam för Pampers, men gärna för Unicef.. Här kan man i alla fall skänka vaccin. Gratis. Och det är ju bra!

21 december 2010

Vinst av barnkul till jul

Upptäckte nyss att jag vunnit bokpaketet i den fantastiska bloggen Bokunges tävling. Jag hurrar tyst för mig själv eftersom alla andra sover. Är otroligt glad och det blir så skoj att sätta det i händerna på dottern!

TACK!!

Oh shit, dagens tyngsta

Matad som man är och dagligen blir när det gäller grymheter, orättvisor och skandaler så är det ju otroligt att vi missat den värsta av dem alla. Men så finns det de som sätter fingret på problemet. Right on. Och pekar på de stackars mimarna. Och man kan bara säga oj. Tänkte inte på det. Och det är väl ändå såna saker som statsministerns jultal borde handla om?!

20 december 2010

Så går en dag ifrån vårt liv..

Denna dagen ett liv, som farbror Melker sa.

Vaknade ljudkänslig. Barnen vaknade däremot fulla av ljud, som ville ut, på vilket sätt som helst. Bara det kom ut. Så det spillde över mest hela tiden. Bankande, vrålande, skrikande, skrattande. Slammer. Dunsar. Ljud. Men så låter ju barn. För de är barn. Ibland protesterar bara öronen.

Sen radade det upp sig. Handlingslista. Tvätta. Dammsuga. Fixa lunch. Skotta snö hos bortresta svärföräldrar. Deras vatten hade frusit så det blev krypande under huset med värmefläkt. Veckohandling. Snabbfika. Ny vända till svärförlädrarna, vattnet och krypa under huset. Skotta mer snö. Där. Hem och äta middag. Bada sonen. Lägga dottern. Hänga tvätt. Promenad med hunden. Snöskottning hemma. Ny vända till svärföräldrarna. Stänga av fläkten. Se till vattnet. Inte helt tinade rör. Hem igen. Te och macka. Blogga. Sen sängen.

Det kallas att vara vuxen, sa frugan. Som har börjat få ont när hon ligger, sitter och står. Det frestar på att vara gravid. Skönt att man inte har såna dagar!

19 december 2010

Taskig utdelning

Det blev visst ingen poäng idag. Och någonstans i bakhuvudet hörs ett irriterande Vad var det jag sa?

18 december 2010

1 down - 399 to go, eller utmaningen av mig själv

Jag har utmanat mig själv. Om man nu kan kalla det så. Utmanat mig att leva sundare. Vi snackar förbättring, vi snackar friskare liv, vi snackar... 40-årskris. Det finns nämligen tre områden i mitt liv som kräver klar förbättring - mat, motion och sömn. Jag vet - jag är väldigt originell!!
Hittills har jag gjort en del lönlösa försök. I tanken har jag faktiskt ändrat mig totalt. I praktiken har det däremot inte hänt så mycket, får jag erkänna. Jo, magen har växt lite.

Men nu! Jag har skaffat mig det som jag tidigare saknat. Jag har skaffat inspiration. Och inspirationen heter mini-PC. Av någon anledning, vet inte riktigt varför och har ännu svårare att motivera det, så har jag fått ett ha-begär efter en sån. Ett sug. En längtan. Och så har jag utmanat mig själv.

Jag ska samla poäng:
En poäng för varje dag jag kommer i säng före 22.00.
En poäng för varje dag utan godis, kakor etc.
En poäng för varje dag som jag äter frukt och/eller grönsaker tre gånger.
En poäng för varje dag som jag lyckats med minst en halvtimma sammanhängande motion.

Vid totalsumma 400 poäng får jag köpa en - tadaaa - mini-PC.

Det var vädligt generöst mot mig själv, kan man tycka. Ja, kanske det. Teoretiskt sett kan den vara min om tre månader, kan man tänka. Nej, inte troligt. Om tre år - mera troligt.

Totalsumma hittills: 1 poäng

17 december 2010

Ibland blir man så trött

Som när dottern vaknar halv fyra på natten och inte kan somna om. Alls.

16 december 2010

En sanslöst bra barnboksblogg. Sanslöst!

Nu måste jag bara få tipsa som en sanslöst bra barnboksblogg!! Den heter Bokunge. Vad är det som är så bra med den då, kanske du undrar. Det ska jag säga dig.

För det första: Jag har en femåring som säger att hon är fem och ett halvt trots att hon fyller sex om en månad. Hon läser i stort sett flytande (skryt, skryt, skryt). Fem-och-ett-halvt-åriga döttrar som snart är sex och som läser flytande tycker också om att höra saga. Då måste man orientera sig lite om passande litteratur. Det kan man på Bokunge.

För det andra: Jag har en ett-och-ett-halvt-åring som är ungefär ett-och-ett-halvt-och-ett-halvt-halvt. Dvs ungefär 18 månader. Han tycker mycket om att slå på saker med en hammare och så tycker han om böcker med bilder av djur. Gärna ankor och lamm. Ok. Jag erkänner att jag inte tittar så mycket efter tips på litteratur till just honom, utan tar bara några lämpliga böcker i pekbokslådan på bibblan. Men han blir större och då får han ärva delar av storasysters boksamling.

För det tredje: Man får bra koll på barnbokslitteratur. Vad är det som gäller nu? Vad är bra barnlitteratur? Man får tips med bra bredd. Till och med poesi och nostalgi.

För det fjärde: Om man tipsar om bloggen kan man vinna ett bokpaket. Jag erkänner. Det är en starkt bidragande orsak till att jag tipsar om bloggen. I alla fall just nu. Men det spelar ingen roll, för den är sanslöst bra i alla fall!

Ok. Kanske inte fyra helt bra anledningar till att besöka Bokunge, men den första och tredje var väl godkända i alla fall. Eller?

Många, långa listor - som om det skulle hjälpa

På vårt kylskåp sitter en salig blandning av en massa lappar. Det är rabattkuponger, dagislappar, telefonnummer, Lisebergs öppettider sommaren 2010 (varför?), matlistor, inköpslistor och oftast andra listor. Det blir lätt en väldigt massa listor. Långa listor. Många listor. Listor som hänger över andra listor. Och allt hålls fast med ganska fula magneter.

Ibland är vi nämligen väldigt bra på att skriva upp sådant som måste göras. På lång sikt. Eller kort sikt. Det vill säga långa och korta projekt. Tanken är god. För tanken är att det som står på listan ska göras och sedan strykas. Men... i realiteten brukar det fyllas på snabbare än det utförs och då någonstans tappar man lusten. Det går för fort och den blåser av på grund av fartvinden. Så då går det ett tag och inget händer. Ingenting. Tills vi skriver en ny lista. Som vi sätter ovanpå den gamla. Och så är vi entusiastiska en stund. Innan vi skriver dit nya saker på listan. Tappar lusten. Tröttnar. Och skriver en ny lista.

Nu har vi börjat med att jag (hmm) inte ska ha mer än tre projekt på listan. När ett projekt har slutförts ska ett nytt sättas upp på listan. Inte förr. Det som är så bra är att listan är så kort att den inte måste skrivas ned. Till och med jag minns den. Och då blir projekten lättare gjorda. Idag blev till exempel tavellisten i sovrummet äntligen uppsatt. Bara en sån sak.

15 december 2010

Skattjakt i leksaksdjungeln

Imorgon ska vi ut och köpa julklappar. Jag och frugan. Till barnen. Vi har väldigt dåligt med idéer om vad vi ska köpa, men hoppas på inspiration i affärerna. Jo visst! Visserligen önskar sig dottern en hel del saker, men det mesta är sånt som kommer att vara kul en liten stund. Sedan inte mer. Sonen är lite enklare. Om det går att banka med saken i golvet, på väggarna eller på storasyster så är han ganska nöjd.

10 december 2010

Telias telefonköer - vilket skämt

Nej, om man skulle dra ett litet skämt så här på fredagskvällen: Telia support
Kul? Någon?

Vi har faktiskt Telia bredband eller vad det nu heter. Alltså telefon, internet och TV via bredbandet. När det funkar är vi så klart glada, eller ärligt talat tänker vi inte på det så mycket. Men när det inte går att ringa till oss och när boxen till TV:n måste startas om nästa varje morgon, då är vi inte glada. Och då reflekterar vi mycket. Vad göra? Ringa support?! Varför inte ringa Barack Obama - det är ju ungefär lika troligt att man når fram.

Ringde nyss, eller nyss och nyss. Jag avslutade samtalet nyss. Jag ringde i alla fall kundtjänst förut idag och blev kopplad vidare till support. Fick plats 24 i kön. Det skulle ta 45 minuter och det tog det. Minst. Väl framme berättade den trötte supporttjejen att jag hamnat i support för vanlig telefoni och att jag ska prata med support för bredbandstelefoni. Jag måste koppla vidare, sa hon. Det är bara 11 minuters väntetid, sa hon. Kopplades vidare. Möttes av: Du har plats 24 i kön. Väntetiden är 20 minuter. Då gav jag upp. Och la på. Var för hungrig för att kunna beskriva mitt problem. För arg och uppgiven för att prata med någon mer. Imorgon ringer jag kanske Barack.

Mardrömståg

Det är inte så ofta som jag har mardrömmar, men det händer. De kanske inte är som förr. Med läskiga monster. Utan nu är det oftare om mina barn, som inte är så läskiga.

Härom natten drömde jag att hela familjen skulle åka tåg. Vi kom fram till stationen, trängde oss på tåget som var proppfullt av människor, men så kom vi på att vi glömt något i bilen. Alla fyra gick av. Jag, frugan, dottern och sonen. Vi hämtade vad vi nu glömt och gick sedan mot tåget igen. Dottern sprang i förväg och smet på. Men när vi kom hade tåget redan gått. Och dottern var borta. I takt med att vi såg det försvinna, växte paniken.

En sådan där känsla kan sitta kvar länge.

09 december 2010

lite hbt

Lite trött. Har suttit på en buss större delen av dagen och har liksom aldrig vaknat. Det kanske är förklaringen.

På bussen läste jag i alla fall en artikel i SvD om situationen för hbt-personer runt om i Europa. En artikel som jag så gärna ville länka till, men så fanns den så klart inte på nätet. Eller jag kanske bara inte hittade den. Men det ser i alla fall så olika ut i olika europeiska länder. Så fruktansvärt olika där det i vissa länder närmar sig förföljelse, eller vad ska man kalla det?! Jo, det är väl det man ska kalla det.

Litauen. Om jag minns rätt sa artikeln bland annat att homosexuella inte får jobba som lärare där eftersom man tror att de ska påverka barnen. Indoktrinera? Vad är det frågan om? År 2010. Har vi inte kommit längre?

Jag blir så ledsen för de personer som varje dag tvingas gå ut i sin verklighet och låtsas vara någon annan än de är. Och jag blir så ledsen för de ungdomar som tvingas sitta i skolor där de vet att homosexuella inte får jobba, samtidigt som de kanske brottas med sin egen sexuella identitet. Och jag blir så ledsen över att man inte har kommit längre. Att vi inte har kommit längre.

Att det ens ska behöva reflekteras över om folk är homo-, bi- eller transsexuella. Folk är väl som folk är mest. Lite trötta, lite glada, lite långa, lite homo, lite tankfulla, lite galna, lite hetero, lite arga, lite rädda, lite utåtriktade och lite tyckande. Och så lite mer. Men vem bryr sig?! Det har väl alltid funnits folk som är lite långa. Inget att hänga upp sig på. Inte 2010.

Men så finns det folk som åker buss nästan hela dagen och det kan däremot kännas ganska tveksamt.

07 december 2010

Men så var det den där ständiga lukten av bajs...

Byta blöjor säger en del barnlösa och rynkar på näsan åt den där delen av att vara småbarnsförälder. Och jag förstår dem. Bajs är inte nice. Det går ju att slå fast så där enkelt: Bajs är inte najs. Så var det sagt. Däremot kan det ju vara hur mysigt som helst att byta blöja, men det är ju en helt annan sak.

Just det där med riktigt äckligt bajsiga blöjor är inte kul. Inte Liseberg precis. Men värre är nog ändå den ständiga lukten. I badrummet. Hela tiden. Lukten av bajsig blöja. Ja, det är ju värre. Men - det är ändå inte värst. För det värsta är nog att man kan bli så jäkla van vid lukten så att man uppfattar den som ett slags normaltillstånd. Ett slags så här luktar det väl i badrum. Man nöjer sig. Slutar nästan reflektera. Tills man kommer på att så här luktar det inte i badrum, utan så här luktar det i vårat badrum. Varför då? För att vi är så slarviga med att tömma blöjpåsen. Och när vi väl tömmer den så tar det typ tre sekunder innan den återigen svämmar över av, hmm... just det! Bajsiga blöjor! Och vi vet ju nu att bajs är inte najs.

Det är som med soppåsarna under diskbänken. Man trycker och trycker och TRYCKER ner skräp och till slut går det inte längre. Man måste ge sig före frugan i det tysta kriget om soppåsarna. Så de tas ur. Knyts ihop. Det sätts i nya påsar. Man traskar. Hela långa vägen till soptunnan. Säkert 30 meter. Slänger. Suckar lite. Traskar tillbaka. Kommer in. Och på något jäkla vis har de nya påsarna åtminstone hunnit bli halvfulla redan. Minst.

Då suckar man lite. Drar ett djupt andetag. Och känner att någon glömt att stänga badrumsdörren... Inte najs...

05 december 2010

Konsten att stå pall

Plötsligt började sonen dyka upp med alla möjliga saker som han inte får ha; fjärrkontroller, telefonen, saxar och mycket mer. Sånt där som låg högt. Utom räckhåll. Eller gjorde de? I början kände man sig slarvig, glömsk, eller så tänkte man att det var då sjutton att frugan inte... osv. Dvs det klassiska. Att skylla ifrån sig.

Men sedan upptäckte vi att det inte spelade någon roll att vi la upp sakerna högt, eller snarare - vi upptäckte att vi inte la dem tillräckligt högt. För han hade hittat en plastback som han bar runt på, ställde upp och ner, klättrade upp på och använde som pall. Där stod han och tog helt enkelt det han ville ha. Peace of cake, tyckte han. Too smart for his own good, tyckte vi.

Så nu blir det till att tänka om igen. Flytta allt ännu ett steg högre, dvs översta delen av bokhyllan, hatthyllan och överskåpen i köket. Så blir det lugnt. En liten stund i alla fall.

Låter kanske inte så konstigt. Sånt gör barn, tänker du. Ja, visst. Men ändå. 18 månader. What´s next?

01 december 2010

Såå mycket vardag

Ibland är det bara så mycket vardag. Var dag vardag. Jobba, åka hem, laga mat, äta, hänga tvätt, lägga barn, städa köket, stirra på datorn. Lite TV. Lägga sig. Sova. Snooza, snooza, kliva upp, duscha, frukost, klä på barn, ibland skjutsa till dagis. Jobba. Var dag vardag. Utom helgen. Då slipper man jobba.